Det blev en miserabel…

…avslutning på det svenska utställningsåret.   🙁
Tur att det gått bättre och bra och bättre än bra tidigare under säsongen!!   🙂
”Den sista” var i ett genomblött lerigt Eslöv där de hade jätteproblem med både ring- och parkeringsytor
efter väldigt mycket regnande. Vi ställde oss ett par kilometer bort på en asfalterad parkering, tack Volvo!  😉
Det gick inte att få med buren genom lervällingen så flickorna fick stå och vänta bredvid ringen tills det var dags.
Det gick fullständigt åt pipsvängen!!!   😕
Kan inte skylla på underlaget även om det var uselt, kan inte skylla på utställaren innan som retade upp domaren. Kan
inte skylla på domaren, han VILLE nog ge Mimmi bättre ’betyg’ och placering – bad oss springa ett extra varv för att få
se hennes rörelser. Nej, det var fullständigt mitt fel. Jag kunde inte springa en meter, kroppen bara vägrade.  🙁
SÅ ledsamt och så orättvist mot Mimmi.   🙁
Dags att skrota matte.   😕
Helgen innan på Öland regnade det också. Vi gjorde ett försök att ”lämna bort” Mimmi, Affes matte Anette (Affe=Filurernas
pappa) var snäll och visade Mimmi i ringen. Mimmi blev ledsen och såg vilsen ut men lyckades trots det bli BT 2. Affe blev
BIR och fick sitt efterlängtade SE UCH-championat.   🙂
Filurerna har därmed en championförälder, vi jobbar på att det ska bli en till…   😉
…om matte skärper sig då förstås – behöver ju kunna få kroppen att fungera några år till.   😕