Senaste kommentarer

Väderprognos

Vällsjön
24 maj, 2018, 21:32
Soligt
Soligt
22°C
Upplevd temperatur: 21°C
Nuvarande tryck: 1030 mb
Luftfuktighet: 37%
Vindhastighet: 3 m/s NV
Vindbyar: 3 m/s
Soluppgång: 04:31
Solnedgång: 21:45
Prognos 24 maj, 2018
dag
Soligt
Soligt
25°C
Vindhastighet: 2 m/s SSO
Vindbyar: 4 m/s
Prognos 25 maj, 2018
dag
Delvis soligt
Delvis soligt
27°C
Vindhastighet: 2 m/s NNO
Vindbyar: 3 m/s
Prognos 26 maj, 2018
dag
Moln ibland
Moln ibland
26°C
Vindhastighet: 2 m/s NNO
Vindbyar: 3 m/s
 

Månadsarkiv: juli 2013

Sortering pågår…

Här är de första bilderna.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Bajs och pannkaka…

Idag är valparna EN HEL DAG gamla…   De äter, sover, kravlar, bajsar… – Ja, just det. Jag har inte varit så
intresserad av bajs sedan Sonicas tarmbeck skulle ut – och det är 24 år sedan. (Saknar henne, min älskade gamla
häst – har inte vant mig vid att hon är borta.)  Nå, iaf. Inatt har flera av valparna passerat sitt tarmbeck och bajsar
nu friskt. Bubbelstackar’n lever på en diet av pannkakor och bajs. Lite ost har jag lyckats peta i henne också och
en aning kycklingkorv – men hundmat är inte till att tänka på. Jag tror inte att Bubblan har förstått hur många hon
har att försörja, mjölkbaren får ju inte sina!   :?
Har vägt de små. De är ganska jämna i storleken, fyra lite större och fem lite mindre…  Det är bara minstingen ‘Goldie’,
vår motorvägsvalp, som inte passerat 300 gram ännu.   :)    Har beställt Royal Canin’s Babydog, misstänker att
Bubblan kommer att behöva all hjälp hon kan få med sina småttingar.  Men hon är duktig !!  Helt fantastiskt mån om
sina små klimpar…!  Visste ju sen tidigare att hon har ett underbart temperament men nu visar hon sig otroligt
tålmodig och jag beundrar henne mycket !  : :D

 

Inatt vakar vi…

Det är första natten för valparna. Alla nio äter, piper, kravlar runt och sover. Vi har bestämt att försöka
övervaka dem och Bubblan inatt. Det var en kämpig dag igår. Jag, matte, har första skiftet. Husse ville
att jag skulle försöka fundera ut något bra sätt att skilja våra fyra svarta hanar på – det känns inte aktuellt
med halsband när de kravlar om, runt, över, under – nästan igenom! – varandra.   :o   De skulle ju kunna
fastna…, hemska tanke.  :(

Ska försöka beskriva de små imorgon.  En försmak;  5 hanar – 4 svarta med lite vita tecken, 1 vit med svarta tecken.
4 tikar – 2 svarta med lite vita tecken, 1 guldfärgad med vita tecken, 1 helvit.  Samtliga har lång svans – för det har
både mamma och pappa.  (Eftersom både mamma och pappa även är testade och prcd-PRA-fria så är alla valparna
hereditärt fria och kan inte få den sjukdomen. De behöver inte testas.)

Så otroligt mycket ljud det kommer från den lilla skocken! …och så varierade. Jag är alldeles fascinerad.  :)

– Ja, just för dagen har vi MÅNGA hundar !

…men de är SMÅ…!!  :)

Se valpar…

En så’n dag…

Den här dagen lär vi inte glömma – nånsin!
Efter en svår natt, kräkningar, oro, svårt att andas…. …satte plötsligt valpningen igång.
Det gick inte bra. Valpen kom baklänges och fastnade och dog under förlossningen, Bubblan orkade inte krysta.
Panikfärd ner till veterinären. PRECIS SÅ SOM MAN INTE SKA GÖRA, jag har läst MASSOR!  Veterinären
kunde bara konstatera att vår första valp var död. En otroligt fint tecknad svartvit hane. Jag blev fullständigt knäckt,
har ju sen tidigare inga marginaler…

Bubblan lyckades efter tre kalk- och oxytocinsprutor föda fram en vit hanvalp med svarta öron och svart runt ögonen.
Sen kom en svart hane med lite lite vitt på bröstet och någon liten markering på bakfötterna. Sen kom det en helsvart
tik med lite vitt på hakan och bröstet.  Det här tog tid, fyra timmar sen första valpen…

Veterinären skulle stänga mottagningen kl. 13 eftersom han har mottagning hemma hos sig i Bollebygd på
tisdagseftermiddagarna. Röntgen togs för att se hur många valpar som fanns kvar, för att fundera över om vi skulle
åka hem och försöka fortsätta valpningen hemma eller följa med till Bollebygd. Mitt självförtroende är nu obefintligt
så jag ville åka med till Bollebygd.  (Där är trångt, så enda platsen för oss att vara skulle vara en toalett.
Tja, varför inte. Hellre en toalett hos veterinären än åka hem och sen komma på att jag/vi behöver mer hjälp…)

Nåväl, en valp i ‘pipeline’ och sen två eller möjligen tre kvar…   Pipelinehanen föddes, sen lastade vi in Bubbla med
fyra småbubblor och begav oss i förnyad ilfart till Bollebygd.   Åh, vilken lugn och fin valpning vi gett Bubblan… – inte…!
På motorvägen, i otillåten hastighet, föddes nr. 5. En guldfärgad tik med vit bläs och troligen vita fötter – de är rosa nu. Det
gick bra, nu har jag börjat få kläm på hur det ska gå till.

En snabb kissrunda med Bubblan, hon satte sig flera gånger och jag trodde att nästa valp skulle komma innan vi hann in…
Nejdå, gott om tid, det tog säkert fem minuter innan nr. 6 kom, en svart tik med vitt bröst och lite vitt på alla fyra tassarna.
Efter ytterligare någon timme kom nr. 7, en svart hane med aningens pyttelite vitt på hakan.  Nu så, alla röntgenbubblor ute.
Bubblan fick vila sig en liten stund, sen blev hon undersökt. Inga fler valpar men en stor livmoder. Inte konstigt. Inte konstigt
att hon mått så dåligt under hela dräktigheten heller kanske…

Nu hade vi åtta hundar att packa in i bilen. Ja, ”döe brorsan” också, nio alltså – ska begrava honom så snart jag orkar.
Det blev en betydligt lugnare hemfärd… Vi kom på att vi hade valpar som redan åkt sträckan två gånger, synnerligen
beresta småttingar!  Väl hemma bäddade jag rent i valplådan och la valparna hos Bubblan.  Nej, det är något som inte
stämmer….  EN VALP TILL !  Den kom på samma sätt som nr. 1, baklänges, men det gick bra. En vit tik. Lätt chockade satte
vi oss en stund och begrundade hur många valpar det blivit, sen gick jag ner med ”döe brorsan” och visade min mor (tillika
närmaste granne) och berättade hela historien.  När jag kom hem igen och öppnade dörren skrek Pelle; SKYNDA DIG, DET
KOMMER EN TILL !!!  Det gjorde det, en helsvart hane.

Nu sitter vi och stirrar fånigt. Kan det bli såhär? Är det klart nu?  Kommer Bubblan att klara av att ta hand om nio valpar?
Just nu är hon chockad och totalt utmattad.   Vilken dag….

Provsovit i valplådan…

Inatt har ”vi” sovit i valplådan i köket, nåja – jag har sovit på en luftmadrass bredvid.  Bubblan är orolig och pipig,
ffa. väldigt förnärmad över att hon inte får lägga sig i sovrummet. (När hon är där sitter hon och piper för
att hon inte orkar hoppa upp i sängen – lyfter jag upp henne i sängen hoppar hon ner för där är för varmt,
sen är vi tillbaka på att hon är sur över att inte få vara i sängen….)
Ute har hon tre favoritplatser hon skyndar sig till – jag tror att hon har tänkt gräva ner valparna, hon är
väldigt frenetisk i sitt grävande…   :(
Började med temptagning i fredags när ‘sista veckan’ inleddes, 37,5. Lördag 37,3. Söndag 36,5. Idag 36,6.
Hmmm, hon är precis som matte = kallblodig!   :o
Matvägran igen se’n ett par dagar. Hundmat är inte till att tänka på. I lördags lyckades jag få i henne 1,5
pannkaka, igår nästan ingenting. Alltså har jag stekt pannkakor till hunden nu på morgonen.  :)
Hon har  ätit en och jag har ett par till färdiga ifall ifall…
Egentligen skulle jag åka och jobba idag men jag vet inte om jag törs…, tycker det känns som om valpningen
mycket väl kan vara nära förestående. Det hjälper inte att husse är hemma med Bubblan – jag vill ju absolut
inte missa något !!!!!!   :)

Vi har fuskat…

:o

I onsdags trotsade Bubblan och jag reseförbudet…  Vi åkte till Gråbo för vägning och
lite botaniserande i Gunillas godishyllor.  29,4 kg, dag 54. Runt magen 70,5 cm, hon är
stooor nu den lilla…     :)      +1,8 kg på en vecka och det är nio dagar kvar – vad ska det bli ?

 

Mått och steg…

:o

I förra veckan vägde Bubblan 27,6 kg, hon börjar liksom matte se ut som en zeppelinare (matte tröstäter)…
Midjemått (Bubblan!!) 68,5 cm, en ökning med nästan 20 cm mot den vanliga formen.
I lördags kväll – äntligen! – kändes de första små rörelserna mot handflatan. När de väl började kännas
dröjde det inte länge innan det blev mer och mer.  Nu tycker jag mig känna fyra olika små
individer som spelar rugby…  Inbillning såklart, men det känns hoppfullt.     :)     // Matte.

Gästbok

Bubblan

Första året Andra året
P8052001 P8052001