…ha varit födelsedag, men Bubblan räknade fel…  😮
Istället har jag begravt lille oturlige storebror Uno på morgonen.  Med lite perspektiv
kan jag väl fortfarande tro att han kunde klarat sig om Bubblan och han fått bättre
hjälp än vad jag kunde erbjuda, men han gjorde en hjältemodig insats!  Utan honom
hade vi inte så snabbt förstått att Bubblan var så totalt utmattad att hon inte hade några
som helst krafter kvar för förlossningen. Nu fick hon professionell hjälp tidigt så alla
hennes nio överlevande valpar mår alldeles utmärkt.
Tack tappre Uno, du kommer inte att bli glömd. Placerade dig hos storasyskonen Börje katt
och Sonica häst så ensam behöver du inte vara…

Idag är valparna EN HEL DAG gamla…   De äter, sover, kravlar, bajsar… – Ja, just det. Jag har inte varit så
intresserad av bajs sedan Sonicas tarmbeck skulle ut – och det är 24 år sedan. (Saknar henne, min älskade gamla
häst – har inte vant mig vid att hon är borta.)  Nå, iaf. Inatt har flera av valparna passerat sitt tarmbeck och bajsar
nu friskt. Bubbelstackar’n lever på en diet av pannkakor och bajs. Lite ost har jag lyckats peta i henne också och
en aning kycklingkorv – men hundmat är inte till att tänka på. Jag tror inte att Bubblan har förstått hur många hon
har att försörja, mjölkbaren får ju inte sina!   😕
Har vägt de små. De är ganska jämna i storleken, fyra lite större och fem lite mindre…  Det är bara minstingen ’Goldie’,
vår motorvägsvalp, som inte passerat 300 gram ännu.   🙂    Har beställt Royal Canin’s Babydog, misstänker att
Bubblan kommer att behöva all hjälp hon kan få med sina småttingar.  Men hon är duktig !!  Helt fantastiskt mån om
sina små klimpar…!  Visste ju sen tidigare att hon har ett underbart temperament men nu visar hon sig otroligt
tålmodig och jag beundrar henne mycket !  : 😀

Den här dagen lär vi inte glömma – nånsin!
Efter en svår natt, kräkningar, oro, svårt att andas…. …satte plötsligt valpningen igång.
Det gick inte bra. Valpen kom baklänges och fastnade och dog under förlossningen, Bubblan orkade inte krysta.
Panikfärd ner till veterinären. PRECIS SÅ SOM MAN INTE SKA GÖRA, jag har läst MASSOR!  Veterinären
kunde bara konstatera att vår första valp var död. En otroligt fint tecknad svartvit hane. Jag blev fullständigt knäckt,
har ju sen tidigare inga marginaler…

Bubblan lyckades efter tre kalk- och oxytocinsprutor föda fram en vit hanvalp med svarta öron och svart runt ögonen.
Sen kom en svart hane med lite lite vitt på bröstet och någon liten markering på bakfötterna. Sen kom det en helsvart
tik med lite vitt på hakan och bröstet.  Det här tog tid, fyra timmar sen första valpen…

Veterinären skulle stänga mottagningen kl. 13 eftersom han har mottagning hemma hos sig i Bollebygd på
tisdagseftermiddagarna. Röntgen togs för att se hur många valpar som fanns kvar, för att fundera över om vi skulle
åka hem och försöka fortsätta valpningen hemma eller följa med till Bollebygd. Mitt självförtroende är nu obefintligt
så jag ville åka med till Bollebygd.  (Där är trångt, så enda platsen för oss att vara skulle vara en toalett.
Tja, varför inte. Hellre en toalett hos veterinären än åka hem och sen komma på att jag/vi behöver mer hjälp…)

Nåväl, en valp i ’pipeline’ och sen två eller möjligen tre kvar…   Pipelinehanen föddes, sen lastade vi in Bubbla med
fyra småbubblor och begav oss i förnyad ilfart till Bollebygd.   Åh, vilken lugn och fin valpning vi gett Bubblan… – inte…!
På motorvägen, i otillåten hastighet, föddes nr. 5. En guldfärgad tik med vit bläs och troligen vita fötter – de är rosa nu. Det
gick bra, nu har jag börjat få kläm på hur det ska gå till.

En snabb kissrunda med Bubblan, hon satte sig flera gånger och jag trodde att nästa valp skulle komma innan vi hann in…
Nejdå, gott om tid, det tog säkert fem minuter innan nr. 6 kom, en svart tik med vitt bröst och lite vitt på alla fyra tassarna.
Efter ytterligare någon timme kom nr. 7, en svart hane med aningens pyttelite vitt på hakan.  Nu så, alla röntgenbubblor ute.
Bubblan fick vila sig en liten stund, sen blev hon undersökt. Inga fler valpar men en stor livmoder. Inte konstigt. Inte konstigt
att hon mått så dåligt under hela dräktigheten heller kanske…

Nu hade vi åtta hundar att packa in i bilen. Ja, ”döe brorsan” också, nio alltså – ska begrava honom så snart jag orkar.
Det blev en betydligt lugnare hemfärd… Vi kom på att vi hade valpar som redan åkt sträckan två gånger, synnerligen
beresta småttingar!  Väl hemma bäddade jag rent i valplådan och la valparna hos Bubblan.  Nej, det är något som inte
stämmer….  EN VALP TILL !  Den kom på samma sätt som nr. 1, baklänges, men det gick bra. En vit tik. Lätt chockade satte
vi oss en stund och begrundade hur många valpar det blivit, sen gick jag ner med ”döe brorsan” och visade min mor (tillika
närmaste granne) och berättade hela historien.  När jag kom hem igen och öppnade dörren skrek Pelle; SKYNDA DIG, DET
KOMMER EN TILL !!!  Det gjorde det, en helsvart hane.

Nu sitter vi och stirrar fånigt. Kan det bli såhär? Är det klart nu?  Kommer Bubblan att klara av att ta hand om nio valpar?
Just nu är hon chockad och totalt utmattad.   Vilken dag….